Imorse när jag åkte till skolan så läste jag som vanligt Metro (vilket jag gör varje morgon) Just idag så prydde rubriken "Tusentals barn i olyckor med häst" framsidan. Hm, självklart bläddrade jag direkt fram till sid 14 där artikeln var och började läsa. Artikeln handlade, precis som rubriken säger, om att ridolyckorna ökar och då främst bland unga. Inom loppet av två veckor har två små flickor samt en äldre man omkommit till följd av allvarliga olyckor där hästar varit inblandade. Svenska Ridsportsförbundet ska inom den närmaste tiden ha ett krismöte för att se över säkerheten.

När jag läste det här så blev jag förståss dels väldigt ledsen, det är väldigt hemskt att två barn och en man har omkommit och jag tänker på deras familjer. En annan känsla som slog mig är ilska och irritation.
Flera tusen skadas allvarligt varje år i samband med häst/ridolyckor och det krävs att tre stycken ska dö för att man ska ta tag i problemet. När man väl gör det, tar tag i problemet alltså, och diskuterar vad som borde och kan förbättras för att höja säkerheten så är nästan det enda man kommer fram till att rätt utrustning borde användas och att man inte ska sätta upp en oerfaren ryttare på en nervös eller "spattig" häst...
Jaha, tänker jag då, är det allt dem har att komma med? Tror dem verkligen på fullt allvar att en hjälm och en säkerhetsväst ska kunna förebygga att det sker olyckor?
Och inte sätta upp en oerfaren ryttare på en nervös häst, självklart ska man inte göra det men då kan man ju ställa sig frågan, borde någon (hur "duktig" och erfaren man en är) göra det?
En hjälm eller en säkerhetsväst förebygger inte olyckor, dem gör dem bara i de flesta fall något lindrigare när dem väl sker.
Och om en häst är nervös/stressad/änglsig/bockar/stegrar ja vad det nu kan vara, då visar den ju tydligt att något inte är som det ska, varför inte försöka ta reda på vad det är som är fel och försöka ställa det till rätta istället för att sätta upp en "duktig" och erfaren ryttare och låta dem rida runt.
Att rida ska inte kännas som att sitta på en tickande bomb, det ska vara harmonsikt och ske i samförstånd mellan häst och ryttare.

För att verkligen komma till rätta med problemet och minska alla olyckor så krävs det att alla som håller på med hästar måste lära sig att förså hur dem fungerar, tänker och reagerar. Man måste sätta sig in i hästarnas psykologi. Det måste byggas upp ett förtroende och ömsesidig respekt mellan häst och ryttare.
En trygg häst som har tro till sin ledare, som är säker i sig själv och har lärt sig att använda sin vänstra hjärnhalva, är en trygg häst som kommer att bete sig som en partner.
Alla barn måste från början få lära sig när de börjar på ridskola hur häsar fungerar. Man lär ut hur man gör en skänkelvikning eller galoppfattningar men hästarnas psykologi sägs det inte mycket om. Hur dumt är inte det?

Självklart säger jag inte att alla olyckor kommer att sluta ske bara om man bygger upp en bra relation till hästarna, för hur det än ligger till så sker det alltid olyckor när vi minst anar.
Men det jag säger är däremot att dem skulle kunna minskas så enormt mycket bara vi lärde oss lite mer om hur hästarna tänker och fungerar. Istället för att sätta en kedja i munnen på en häst som är "bråkig" för att göra det mer säkert, varför inte istället ta reda på varför hästen beter sig som den gör och sedan, utifrån det, göra något åt det!