Att rida är ett verb, alltså något som man gör. Hur man gör detta veriera dock väldigt kraftig från person till person och vilken typ av inriktning eller gren man utför. Hästmänniskor är ju inte direkt kända för att ha lite åsikter om saker och ting så ställer man en fråga till 10 olika hästmänniskor så får man väl sisådär 10 olika svar.
Jag tänkte i alla fall berätta hur jag tänker kring det och vad jag strävar efter när jag rider.

Människa+häst, det är en ekvation som egentligen inte borde gå ihop. Att vi, som är så olika, tänker och agerar på så olika sätt överhuvetaget kan fungera tillsammans är lite av ett under. Hästen är ett flyktdjur och en växtätare, den har utvecklats i över 60 miljoner (!!) år. Människor är rovdjur, vi jagar och äter kött. Just eftersom vi är rovdjur så är hästen programmerad att redan från första stund vara rädda och undvika oss. Att vara i närheten av oss, och låta oss sitta på deras ryggar strider alltså väldigt mycket mot deras natur. Det är viktigt att tänka på!

Innan man har kunskaper om hur hästen fungerar och vet inte bara hur den reagerar i vissa situationer, utan också varför och kan göra någonting åt det, så är det inte lönt att ens fundera på att sitta upp på en häst. Det är inte heller lönt att försöka rida på en häst som redan nere på marken tydligt visar att den antingen inte respekterar dig, kliver på dig, är stressad, försöker dra iväg, stegrar sig eller taktar hit och dit. Innan man ens funderar på att börja rida så måste man bygga upp en bra relation från marken där hästen känner sig trygg med dig som ledare och där ni har ömsesidig respekt, tillit och kommuniktion. Hästen ska förstå dig och du ska förstå hästen.
Det är allt för många ryttare som sitter upp och rider hästar som inte är säkra, något som rent av är livsfarligt.
Det är först när man har byggt upp en bra relation, vilket tar olika långt tid, som man kan börja förbereda hästen för själva ridningen.

Oavsett om det är en unghäst som man ska rida in eller om det är en äldre häst som har varit riden i flera år men som man har jobbat och lekt med från marken för att fylla igen de hål som man haft i sin relation, så börjar jag alltid med att rida och utbilda den i repgrimma först. Jag sätter aldrig ett bett på från början eftersom att jag anser att det är helt onödigt. Ett bett ska inte användas för att styra en häst eller få den att sakta av, utan bettets verkan kommer in först senare i utbildningen av hästen när den lärt sig att lyssna på endast sitsen och den är så pass eftergiven att jag kan rida den helt utan huvudlag och få den att utföra det jag ber om endast med hjälp av vikthjälper.
Bettet används sedan för att börja utföra avancerade rörelser och för att hjälpa hästen att börja hitta rätt form, så att den kan börja bygga muskler och gymnastiseras.
När man inte behöver bettet utan klarar sig utan det, det är då det är dags att börja använda det.

Fortsättning följer i kommande inlägg...


Att rida är fantastiskt roligt, men glömt inte bort att relationen går först!

Copyright Emma Strand